Min bok

 

Civiljägmästare Åke Sjöström har bland andra recenserat min bok. Det kan du läsa här!

Andrea Standerskjöld-Nordenstam Internationell jaktprovsdomare för retriever i Finland

har också haft vänligheten att lämna en recension. Den kan även läsas på Finska. Och den kan du läsa här!

I mitten av mars 2013 kom min bok om Skogsfågeljakt som främst vänder sig till nybörjare eller den som har försökt sig på jaktformen ett par år och inte lyckats hela vägen. Boken kan beställas på www.settern.se eller köpas i bokhandeln. Den finns även att köpa via både norsk och finsk internetbokhandel, dock endast på svenska språket.

Man kan fråga sig hur det kom sig att jag som saknar vinster från de stora högstatusproven och faktiskt från många av de mindre också ger mig i kast med att skriva en bok om skogsfågeljakt med stående fågelhund. Det borde väl krävas någon form av framgångsrik dokumentation från prov om man ska bli trodd och få gehör för sina idéer, eller? Njae, vill jag svara då för jag sitter ju med facit i hand vid det här laget. Min bok handlar om jakten, inte vad vi förväntar oss av en hund på ett prov. Och även om det sägs att en bra provhund är det samma som en god jakthund så har jag flertalet gånger nått framgång under jakt i skog just därför att mina hundar har visat prov på en självständighet och rådiga ingripanden som inte hade passat sig på ett prov.

När min dotter, som då bodde 75 mil bort och hade sin första egna vorsteh, ringde hem och ville ha lite tips och råd om valp- och unghundsträning blev skrivandet till en daglig rutin och efter två år när både hunden och dottern kom hem till Sundsvall igen så satt jag där med en omfattande text. Denna blev så småningom till den bok som efter en mycket kort betänketid antogs av förlaget Settern och kom ut i handeln på bara ett halvt år.

Tillförlitlighet är viktigt

Allt bildmaterial är äkta. Fotona är tagna under jakt och under träning. Det finns en bild på min kaffepanna och hade jag varit lite smart så hade jag hållit en tom panna ovan elden! Det är vatten i den, den är full dessutom, för jag skulle koka kaffe där och då och med en lång pinne i vänster hand så kröp jag ihop på knä för att fota med höger hand. Vem har sagt att det ska vara lätt? Det viktiga är att det blir rätt!

Med en bok kommer recensioner och kritik

Det var med lite skälva jag skulle läsa de första recensionerna. Jag är ju ingen garvad författare utan helt autodidakt. Jag hade inte behövt vara orolig, för jag har fått så oerhört mycket fin och positiv respons. Jag och hundarna har nu varit med i ett långt reportage i SKK´s Hundsport, tidningen Skogsägaren som ges ut av ATL, en stor artikel i Sundsvalls Tidning, vi har varit ute med TV4 lokala nyheterna och jag har pratat för jägare och andra intresserade. Idag återfinns boken i mångas ägo, däribland Kung Carl XVI Gustav som själv är intresserad av jakt och natur.

Men allra viktigast för mig är om en nybörjare eller någon som redan äger en stående fågelhund och vill ha lite hjälp att komma igång med skogsjakten finner min bok till någon hjälp på vägen!

Egen erfarenhet ett måste

Det hade varit omöjligt att skriva boken utan egen erfarenhet. 1992 började jag med en lånad vorsteh, som hette Rulle, han var efter Järpkullens Ax och Bianca och samägdes av Jerry Wikström och Per Lockner. 1993 föddes min första egna, SEUCH SEJCH J LP1 Micksäterns Aztor (SEUCH SEJCH Gangster – SEUCH SEJCH Patastigens Aiza) hos Janne Pettersson i Indal. 1996 föddes Aztors dotter SEUCH J Luthagens Hexa (uppfödare Lars Thulin) och dessa två utgör grunden i Stersmyras kennel som blev registrerad 2001. Under tidigt 90-tal (ev. 89) blev jag medlem i Sundsvalls Brukshundklubb där jag efter att själv ha gått kurser i grunddressyr började min bana först som hjälpinstruktör. Jag byggde vidare med kurser i mentalkunskap och blev figurant och senare auktoriserad provledare för MH och Mentaltester. 1996 examinerades jag som instruktör inom lydnad och bruks och jag tror att jag hör till en av de sista kullarna som gick utbildningen med det upplägget. Utbildningen varade i nästan ett år, med träff varje vecka och med skriftligt och praktiskt prov som avslutning. Inom SBK har jag tävlat i lydnad, spår och drag och trot eller ej men ett år vann jag och Aztor vintercupén i Sundsvalls BK. Jag var också med och bildade Matfors Brukshundklubb som ligger några mil väster om Sundsvall och där var jag aktiv med uppdrag i olika kommittéer, bl. a inom tävling och utbildning.

1997 blev jag auktoriserad provledare inom SVK, Svenska Vorstehklubben sedan 2014 är jag också kommissarie för de Brittiska stående. Men då, 1997 hade jag redan varit medlem i SBS, Svenska Blå Stjärnan i många år och där har jag haft den fina förmånen att få läsa allt från nötkreatursjukvård till etologi och hundsjukvård och det är också genom SBS som jag håller kurs i Första Hjälpen Hund. Förutom pedagogiken som ingick i min instruktörsutbildning inom SBK så har jag även läst pedagogik på dåvarande Mitthögskolan, numer Mittuniversitetet.

2004 började jag hålla kurser i grunddressyr och eftersök i Jägareförbundets regi genom Sundvalls jaktvårdskrets där jag sedermera blev både studieansvarig och vice ordförande (första tjej på den posten i den kretsen). Efter ett längre uppehåll pga ohälsa är jag åter tillbaka som studieansvarig år 2014.

Jag har deltagit på prov i eftersöksgrenarna och fältdelen (skog, fjäll, fält) inom SVK´s regi varje år sedan 1992 och jag brukar även ställa ut på SVK´s utställningar någon gång varje år. Jag är mån om att mina hundar ska vara byggda för att klara fysisk ansträngning. (Mer om mina avelstankar kan du läsa om under fliken med samma namn) Jag har meriterat hundar i alla klasser på alla underlag genom åren. Till dags dato har jag tagit fram 6 SEUCH (av 8) vilket innebär att de har 1.a pris öppen klass jaktprov och samtliga har meriter från viltspår och eftersöksgrenarnas elitklass. En av hundarna skadades som treåring under jakt och fick som bäst 4x2 Ökl på 5 starter.

 

Skogen, jakten och hundarna - min räddning, mitt liv

Boken tillägnas mina barn

1996 under bygget av en hundgård fick jag en 5 kg tung stålslägga i huvudet. Den kom från ca 4 meters höjd och träffade mig nästan mitt uppe i huvudet. Med vid bygget var min dotter Caroline som då var 9 år gammal. När jag svimmade och föll ihop framför henne trodde hon att jag föll ner död. Jag vet inte exakt hur länge jag var utom medvetande men när jag vaknade var jag helt förlamad i nacken/halsen och armarna. Mitt huvud hängde som en tung klump ner på bröstkorgen och blodet rann i en strid ström från huvudet ner över mitt bomullslinne. Jag var oförmögen att röra något annat än ögonen och kunde bara se åt ett håll. Caroline chockades svårt av händelsen och medan jag togs in till sjukhuset fick hon ingen hjälp eller något stöd att hantera händelsen av någon vuxen.

Livet skulle aldrig mer bli sig likt efter den dagen. Vid tiden för olyckan läste jag till lärare på dåvarande Mitthögskolan (numer Mittuniversitetet) men tvingades till slut efter ett flertal krampanfall att avbryta studierna. Jag förtidspensionerades mot min vilja 2001 och den enda vägen ur både depression och svår värk blev tiden i skogen med hund. Efter olyckan har jag inte längre förmåga till sinnesfiltrering. Jag kan inte sortera bort ovidkommande ljus eller ljud och jag vet inte längre hur det är att leva utan värk.

Det har blivit många och tidvis svåra prövningar för både mig och mina barn. Räddningen har varit skogen, mina hundar och jakten med dem. Skogen har blivit min bästa värkmedicin, hundarna mitt sociala umgänge och jakten har satt mig på prov, inspirerat och gett lust till nya försök dagen därpå och allt har fungerat som en slags rehabilitering rent fysiskt.

Genom min bok har jag kunnat sätta ett avtryck i mitt liv, något som mina barn kan se på och förhoppningsvis vara stolta över. Att jag trots omständigheterna lyckades göra något som kanske kan komma en annan människa till nytta och hjälp. Att barnens och mina gemensamma strävanden faktiskt gav något till slut. Därför tillägnar jag också boken till mina fantastiska , av mig djupt älskade, barn.